du vet nog inte vem jag är. Inte så konstigt då jag inte är direkt känd. Malin Erlandsson heter jag. Innan dess var det Nilsson så lite har jag kommit upp mig här i världen.

 

Mitt stora intresse här i livet är avel och då helst på häst. Det började helt otippat 1986 och har sedan gradvis förvärrats. Det är ju ingen risk att fullärd heller så någon förbättring är inte i sikte.

 

Det har blivit ett antal hästar födda under dessa år. Mest känd är nog Greetings som Sandra Sterntorp förvaltade så väl. Många minns honom fortfarande och det är en källa till äkta glädje.

 

Hösten 2016 blev jag, till min egen förvåning, en siffra i skilsmässostatistiken. En katastrof på en väldig massa plan. Kort sagt hade jag i stora drag två alternativ i det läget - Gå under eller Gå vidare. Jag valde alternativ B. Så jag har lånat ut en hel drös med ston till människor jag litar på och hoppas på det viset kunna fortsätta "by proxy" så att säga. 

   

Jag har haft en väldig tur avseende var mitt material hamnat:

 

 Menuette (aka Drottningen) ELIT e Nocturne- Utrillo och

 Karamelle (Greetings helsyster) e Don Romantic 

 finns på CML Dressage hos  Charlotte och Magnus Liliemark.

 

Daphne ELIT (55) e De Niro-Amiral

Wellfare ELIT e Weltmeyer- Lauries Crusador xx

 Treasure (F.2) Florencio-Rubinstein 

 finns på Stuteri MW hos Maria Winberg.

 

Lena Nyström har för närvarande fyra lite yngre barnbarn till Menuette hos sig.

 

T-Romelia II e Romino-Corde (Holst 8969) "delas" av Cecilia Tholse Rogmark och Anna Björklund                         

 

Och en hel drös till.

 

Anledningen till att jag väljer att börja skriva nu, frånsett det uppenbara -att jag för första gången sitter på andra sidan skrivbordet - är att jag ärligen tror att jag har saker att lära ut. Det finns, i mitt tycke, så många kunskapsluckor och det är min förhoppning att det jag har att säga underlättar för någon.  

 

Förr i tiden lärde man sig hantverket inom familjen och ofta hade man sin egen linje som man kände grundligt väl. Nästan allt det är borta. De avlarna som kom efter, däribland jag, har fått börja i blindo. Tro tusan att man gör idiotfel när det inte finns någon att fråga. Å andra sidan nyttjar vi nästan inte alls de få utdöende kunniga, utan verkar se dem som något tiden sprungit förbi. En märklig paradox.

 

Vi kan dock vara helt säkra på att inga av dessa problem kommer att lösa sig av av att jag skriver detta. Men det jag kanske kan hoppas på är väcka andra nya frågeställningar. Någon kanske tom börjar tänka till lite och börjar dyka djupare in i vad avel är. Ni har mitt ord på att det är ohyggligt mycket mer än hingst möter sto.

 

Till sist, bara för att spara lite möda- Jag kan inte rida. Ingen behöver alltså ta reda på den saken utan så är det. Tyvärr saknar jag nästan helt motorik och då blir livet på hästryggen en plåga för alla parter. Nivån är den att jag nästan startade LC på Utimona, mitt måttligt inridna stamsto. Det hela strandade på kassa tävlingsnerver samt viss återstående värdighet hos ryttaren.

 

Så välkommen till min tankevärld. Hoppas du hittar något du har glädje av.