Ljug mig eller dig  full och säg att du inte hört någon variant på den där meningen någon gång. Jag har gjort det själv, men det gör inte resonemanget bättre. Man måste skippa ganska många logiska steg för att landa här. Ärligt talat är det väl så gott som samtliga.

 

Nog är det något smått magiskt med att ta föl på ett sto, absolut. Det finns de som tycker att det är höjdpunkten i stoets liv, och här finns ett aber till. Det är en häst, inte en människa. De har inget behöv av att "förverkliga" sig.

 

Det blir dessutom så väldigt fel när det är den enda höjdpunkten. Om man har ett märr vars enda merit utöver att vara "världens finaste" är att det finns en livmoder att tillgå, så finns det en rad frågor man bör ställa sig. Det första som slår en (hårt) är

 

Varför????

 

Om man nu prompt ska tillverka ett nytt liv se då för allt i världen till att det bli ett bra ett. Och med bra menar jag att avkomman ska kunna ha en rimlig chans att föra rasen framåt. Det är väl inte att begära för mycket?

 

För att klara detta rätt så modesta krav är det nödvändigt med självkritik. Det är inte det minsta kul. Jag är väl medveten om det, men det är lik förbenat nödvändigt. Är ditt sto - enligt andra och vedertagen standard - lika bra eller bättre än snittet så kör på. Annars tycker jag, med all respekt, att du  starkt ska överväga att låta bli.

 

En vanlig tanke är att man ska ha fölet själv och att man därför inte behöver fundera på sådana saker som kvalitén på stoet och lämplighet på hingsten. I så fall, låt ovillkorligen bli.

 

Du har inte en aning om vad som dyker upp i livet. Vanligen planerar man inte cancer, skilsmässa eller bankrutter  Då kan du stå där med en levande och älskad varelse som bara har ett värde för dig. Ödet är sällan vänligt mot dessa djur. Ska man verkligen  tillverka fler av dem då? 

 

En annan kategori ston som ramlar in i aveln, helt i onödan, är de som inte fungerar till något annat. Tänk ej ridbar, ej hållbar, lagom livsfarlig att hantera mm. Behövs det fler av den sorten? Man kan ju passa på att påpeka att de två första problemen är avgjort ärftliga och att monsterston sällan får änglabarn. Då är vi tillbaka till frågan

 

 Varför???

 

Svaret är nog egentligen rätt enkelt - någon vill väldigt gärna och skippar all form av tänkande, framtida problem inkluderade. Man kommer ju att älska den så. Men kärlek löser inte problem med hållbarhet, ridbarhet, kapacitet mm hur stark den än är. 

 

Jag vill nog gärna vända på det och säga att om man älskar sin häst så mycket, med alla dessa fel och brister, låt henne slippa gå i "repris". 

 

Det föds ett antal föl varje år som ett resultat ett svajande omdöme. Så synd. Så onödigt. Ett sto behöver inte efterlämna en avkomma för göra sitt liv komplett.

 

Om stoet riskerar att ge avkommor som inte håller måttet så låt bara bli. Vill du ha en häst till så köp det du vill ha i stället. Det finns ingen som inte vinner på det.