Var var vi? Jo, AI som gick över till TAI. Det som slog upp dörrarna mot resen av världen. Och det var ingen öppen dörr man sparkade in precis. Sen kom FAI (fryst) och då flög dörrkarmen. 

 

Om man fryser sperma kan man nästan spara den hur länge som helst. Alltså kom debatten igång igen, med samma härligt brist på nyanser som tyvärr inte är ovanligt i vår värld. Försökte man uppnå odödlighet? Mot naturen och dess skönhets lagar var det absolut. Var det inte så här Hitler hade kunnat uppnå sitt mål med en överlägsen ras?

 

Inpass - Jag VET att han var med redan i förra inlägget och vi har inte sett slutet än. Men detta är varken ironiskt, nedvärderande, underhållande eller rasistiskt. Det är tom det som är poängen, vilket jag hoppas kommer att framgå. Jag, Malin Erlandsson, då Nilsson, har både hört och läst detta. Hört i synnerhet, ofta, men långt ifrån alltid i samband med alkoholintag. Eftersom vi verkar lära oss dåligt av historien väljer jag därför att skriva om det. - Slut Inpass.

 

Att jobba med fryst var inledningsvis fantastiskt klyddigt. När de värsta förespråkarna lugnat sig visade sig systemet vara sårbart. Kort och sammanfattningsvis var det inte samma sak som färsk, och gjorde TAI seminörerna utkörda, gjorde FAI dem hålögda. Det blev snart tydligt att det nog inte var riktigt samma sak nej, och det var ofantligt mycket trail and error. 

 

Länge var fryst nästan lite exklusivt, då det var så få som erbjöd det. Och helt ärligt är vi faktiskt lite kvar där. Än i denna dag är det inte en självklarhet att fryst är möjligt att få och det är egentligen rätt märkligt. I ett land som vårt, otätt jämfört med våra konkurrenter, så borde detta vara en lösning som är toppen. Men det verkar vara tvärt om.

 

Om du kommer ner på kontinenten är det ofta så på många ställen att om de färska skicken inte hinner fram, oavsett anledning, så är det ingen ko på isen. Då får man ta till sitt fryslager som finns som backup. Utan extra kostnad för stoägaren (!). Enda stället jag upplevt detta hos oss är på Flyinge i sin nuvarande form. Om det finns på fler ställen är det säkert en uppskattad information av dem som läser detta. Alltså, ingen reklam, utan snustorra fakta. Den ångestdämpande effekten på mig som stoägare var inte att skoja med, jag försäkrar.

 

Nästa innovation som drabbade uppfödarkollektivet var embryotransfer (ET). Många är motståndare till det fortfarande. Frånsett att det är helt vidunderligt att det gång att göra, så har det lyft fram stoets betydelse. Hörde jag "????"  ?. Ja, det står stoets betydelse.

 

 I början tyckte man att det vore ju alldeles väldigt praktiskt att ha så lätthanterade och lugna hästar som möjligt. Det var ju i alla fall en arbetsmiljö. Och ju mer mat desto bättre för fölis och lösningen var given - kallblodsmammor! Ytterligt dyrbara embryo flyttades över och föddes fram, uppfostrades och växte upp. Till mentala kallblod. Rackarns skräp, eller hur? Numer väljer man ston som fortfarande måste vara vettiga att ha med att göra, men som påminner om vad fölet ska bli. Ergo stoets betydelse. Det ÄR arv och miljö, bara att acceptera.

 

Det finns bara ett fåtal som sysslar med detta i Sverige och det är egentligen synd. Möjligen är boven de stora avstånden och problemet med att du måste ha ett sto i exakt rätt fas. Det har understundom lobbats hårt för att det ska göras oftare, och då oftast från hoppsidan. Emellertid är vi inte där ännu och ingen vill investera eller gå före. Metoden är inte helt accepterad ännu, vilket är väldigt märkligt då vi med nöje skördar frukterna av den.

 

En sak som jag kan känna, är att vi egentligen borde nyttja vårt stora fina Sverige till vår fördel. Själva proceduren kan ju ske var som helst, men tänk om vi kunde låta dessa ston och föl komma till och växa upp hos oss. Vårt land skapar starka och friska hästar och har ytor som motsvarar hela kungadömen. Överlag är vi inte onödigt skickliga på att sälja in det, ens till svenska köpare. Utrymmet för förbättringar är synnerligen generöst. Och givetvis har Hitler dykt upp även här och tusan vet om det inte finns kvar lite grann. 

 

Men visst finns det frågeställningar. Ett år, det är ett tag sedan, läste jag att stoet O-Contendra gjort 7 transfer bara den våren. Är det bra eller dåligt? Osmakligt eller en tillgång? Stoet är e Contender u Bravo (104a) och därmed helsyster till Contendro I bland mycket annat. Är detta något som måste regleras och hur i så fall, av vem och varför? Detta var självklart inte i Sverige.

 

 En sak vi måste lära oss mer om på lite sikt är, apropå ingenting, hur våra möjligheter att påverka hur andra väljer att göra ser ut. De är, ska vi kalla det obetydliga. Bara att hacka i sig. Regleringsinstrumentet fungerar inte som förr och det kan vara svårt att vänja sig vid i just vårt samhälle. Det enda som konkret händer är att den som bestämt sig för att göra något gör det utomlands i stället.

 

Det hade varit så trevligt att sitta och lura på svaren på alla dessa frågor, men så icke. Fast handen på hjärtat - Hade du, helt seriöst nu, inte velat ha ett av O-Contendras föl? Inte? Om hon bara gjort ett transfer då? Eller måste Bravo ha fött den? Eller om du trodde att det bara fanns ett ET och det visar sig vara fel, vill du inte ha det då? Det är inte helt enkelt, som sagt. En idé som säkert kommer är en marknad där man kan köpa ston dräktiga med helsyskon till etablerade stjärnor. Kanske tom bara embryot, som man då kan pilla in i sitt eget sto, med lite hjälp.

 

 Fortsättning följer garanterat.