Glömt Guld

Det fanns en tid när jag fullkomligt frossade i avel på travare. Det närmaste jag har kommit praktiskt var en kallblodstravare, men aveln på amerikansk travare är vansinnigt intressant.

 
 Ibland får man i(i Europa) lite hjälp från Frankrike med outcross-blod, men annars avlar man på en knivsegg. Man korsar och återkorsar, skickliga sto- och hingstägare jagar efter de bästa kombinationerna. En lite rolig * i sammanhanget är att det påminner mycket om hur man avlar inom Holsteiner Verband.
 
En sak man är ytterst noga med är att hitta vilka det är som lägger de bästa stona, alltså morfäderna. I halvblodsvärlden har man ibland närmast känslan av att det max hör till god ton att veta vad fadern heter.Det är också allt. Inom travet anses morfäderna närmast oskattbara.
 
Tyvärr är jag inte inne i den aveln längre, men när jag var det så skulle man ha döttrar e Pine Chip, Mack Lobell och Ideal de Gazeau.
    
Halvblod då? I Hannoveraner Verband ville du ha döttrar till Weltmeyer, Laurie's Crusador xx, Werther m fl, i SF ville man ha döttrar till "guden" Jalisco B, och i SWB .....ja vad ville vi ha? Det är det ingen som riktigt vet då det inte förefaller vara viktigt. En inställning som gör vårt avelsförbund fullkomligt unikt.
 
Vi pratar alltså morfäder, eller snarare, vi pratar inte om dem. Varför? Om man höjer blicken bara lite (DWB) så vill man ha sina Don Schufro döttrar.Sedan kunde man korsa med t ex Zack, Ett magnifikt Golden Cross alldeles oaktat vad man nu tyckte om dem. 
 
Kanske finns det fler på denna Walk of Shame och då får någon gärna upplysa mig. Men varför i fridens dar bryr vi oss så lite?
 
Givetvis finns de hos oss också, morfäderna som gjorde och allt jämnt gör skillnad. Men av någon anledning ser vi dem inte, Detta samtidigt som vi gärna åker utomlands och letar avelsmaterial och då är fadern plötsligt avgörande. Frågan måste ställas - är vi så här dumma med vilje, eller har vi helt enkelt aldrig tänkt på saken. Jag hoppas vid gud på det senare.
 
Nåväl, själv är bäste dräng och om någon tycker jag har tvärfel så bjuder jag på det. Det är inte jag som står för utgifterna.
 
En som väldigt ofta finns i andra och tredje led är Master. Frånsett att han lyckades föra Boheme xx's hingstlinje framåt några generationer så skulle jag säga att han är guld i ett möderne. Inte för att han lägger jättegång utan för att det är mjukt, ridbart och användbart. Inte problemfritt, man kan få en del mystifikationer på köpet, men inget är gratis.
 
Napoleon har lagt två av dem som hör hemma här - Amiral och Bernstein. För egen del väljer jag bort Bernstein, men det är en preferens hos mig, Båda har många trevliga döttrar som fungerar väl i stamtavlan. Detta gör Napoleon till en de hingstar som "finns" mest i vår halvblodsavel. 
 
Jag kan inte belägga det, men jag har fått för mig att de inte ska blandas på för nära håll. Men den de uttalandet får ni ta för vad det är.
 
Min högst personliga favorit är Noctune. Jag har haft två ston efter honom och de är mycket tacksamma att avla på. Trevlig typ med användbara gångarter, vettiga i skallen, men de kunde ha lite längre hals,  
 
Utrillo då? (Ja, vet att han finns i Nocturne) Honom förknippar jag mycket med Cardento. Maraton går utmärkt med just Cardento, men även Kaliber fungerar. Ett oväntat Golden Cross kanske, men om man tittar lite närmre så är det Hannovers E-linje som går över Holsteins C-linje (Capitol). Varför ser vi inte det?
 
Nu kan jag riktigt höra invändningarna. De där hingstarna har ju fått så många avkommor, så det är klart att de har många bra döttrar. Nej, det räcker inte som förklaring. Om de inte hade fungerat så hade de inte funnits med så ofta som de gör. Och man kan ju också hålla i minnet att t ex Napoleon hade flera söner som är bara borta och Bernstein var långt ifrån den som fick flest ston. Amiral fungerar ypperligt mot Donnerhall-söner, en inte helt oväsentlig faktor i nutidens avelslandskap.
 
Och nej, jag kan inte bevisa mina ord med siffror. Å andra sidan tror jag inte att man kan motbevisa mig heller. 
 
Det finns de som inte tycker att det är meningsfullt djupdyka i stamtavlor på detta vis. Jag håller inte med. Vi får skiljas som oense, men det klarar vi nog. Likaså alla de som inte bekymrar sig om vem ens stos fader är. Låt bli då - missa den extra hjälpen och insikten när du avlar. Men kom då inte och bli förbluffad när andra avelsförbund verkar ha bättre ston. I många fall har de inte det, nämligen. De kan däremot använda dem.