Vaknade i morse och tänkte; det är ju ingen som har skällt ut mig idag! Lyckligtvis vet jag exakt hur det går att ändra på. Låt oss prata om avel med OCD-hästar

Ok, när nu dödens ängel har passerat genom rummet vi kan börja.

Jag tycker att det är ok att avla på hästar med OCD. Men vänta lite..., bara i undantagsfall. Vilka då undrar du nu förstås, gäller det händelsevis bara hästar du själv äger? Nej. Lite mer vidsynt är jag trots allt. Det är undantagshästarna jag talar om.

Från början då. Jag har inte minsta intention att gå djupare in i OCD-dimman då jag utgår från att du, högt värderade läsare, redan känner till den. Egentligen är det bara två saker av den som har med just det här att göra. Det är att tillståndet beter sig på ett sätt vi ännu inte har full koll på, samt att det emellanåt förvandlas till en bedömningsfråga.

Jag har avlat på ston som jag vet kan lägga skrammel. Hur har resonemanget gått då? Jo, om stoet med stor sannolikhet kommer att kunna lägga en riktigt bra avkomma (inte bara enligt mig då), så är jag beredd att ta risken.

Fast det finns förstås en del extra tänkande som tillkommer. Givetvis tar jag t ex inte en hingst som ligger på linjer med skrammel i. (Här finns sorgligt nog endast mun-mot-mun metoden att tillgå i dagsläget =( )

Det beror också på hur allvarliga bitarna kan förväntas bli. I mitt fall har det varit smått skröfs som går lätt att ta bort om det skulle behövas. Handikappande OCD är en helt annan femma

Och så är frågan vilken led bitarna tenderar att hamna. I mitt fall har det varit hasen eller kotan och det är enkla leder att operera. Jag har inte samma förlåtande inställning till knäna, eftersom jag tycker det är en skitled att böka i.

Men varför då inte använda helt rena ston undrar du förstås. Har haft sådana också. Som lagt OCD, dvs riktigt så enkelt är det inte. Och så länge vi inte känner till den korrekta mixen arv/miljö + hoppande anlag, så har vi inte råd att utesluta ston med modest OCD.

Faktum är att tom SWB nått en liknande slutsats. Tänk Bretton Woods t ex. Vidare Romanov som jag vill minnas hade rena plåtar i Oldenburg, men OCD i Danmark, vilket i sin tur gjorde det förbjudet att ta in på honom till Sverige. Sonen gick däremot utmärkt och jag vill då påminna om att man som sagt inte har koll på arvsgången.

Har man då inte minsta ansvar som uppfödare, jo självklart. Ett blytungt sådant. Problemet vi har är att alla fakta finns inte för handen. Så är det bara. Man kan räkna på sannolikheter som man gör inom KWPN, men det är i sammanhanget relativt nytt. Och gäller i Holland.

Så var landar man då? Tja, jag ser det så här. Ett ok sto, nej, det får vara. Är det riktigt jävla bra, ja, då är det öppna kort och bitarna ingår i priset. Kräver dock ärlighet. Sen får en eventuell köpare bestämma själv.

En sak vill jag dock ha sagt här. Jag vet om att jag tar en risk när jag gör så här. Inget snack om den saken. Fokus är att jag VET om det och är beredd att ta konsekvenserna om det går åt helvete. Om man gör detta med något annat än öppna ögon så låt då andra göra det istället. Se det som ett tips från coachen.