Nu börjar det hetta till och vi ska faktiskt uträtta något. Teori till praktik, sakta men säkert. Detta handlar om stoet, stoet, stoet och stoet. Hoppas att all eventuell tveksamhet kring var fokus ligger härmed är borta.

Jag har skrivit om detta en del innan så om det känns tjatigt, så är det korrekt. Men jag vill verkligen inte tappa någon tråd här.

Vid den här tiden på året är det ett frenetiskt farande kring vilken hingst man ska välja. Och det är ett nära nog livsfarligt nöje (skyldig själv!) Vi frossar i de som är nya i avel, framhåller våra favoriter och försöker få insiderinfo om allt från hur hingsten är Egentligen och hur någons första årgång ser ut.

Ofta gör vi redan här en tankemässig vurpa. Det odiskutabelt och i särklass viktigaste valet är redan gjort. *trumvirvel* Stoet! Sammanfattning:

Det är viktigare att välja sto än att välja hingst!!


Frågor på det? Knappast, va?



Man kan säga att urvalsprocessen ser ut så här:

- Vad är det jag har?

- Vad är det jag behöver?

- Var hittar jag det?

Det är i det här läget stofamiljen blir en faktor, ja tom en slags räddningsplanka eller utgångspunkt. Kalla det vad du vill. Det första du har att göra är att ha så mycket som möjligt "klart". Gener du kan "lita på" (=förutsägbarhet)

De stofamiljer som t ex lägger mkt tävlat gör inte det av en slump. Det är inte helt unikt att en familj som egentligen inte är så stor, dyker upp anmärkningsvärt ofta. Då är det läge att titta närmare. Tydligen finns här något extra. Exteriört eller interiört, men fortfarande värt en koll. Ofta kan man få fram vilka hingstlinjer som fungerar bäst mot den också.

*varning - bitter skribent*

Detta försvåras alldeles väldigt av att vår avelsförening inte anser att man behöver hålla ordning på sitt eget avelsmaterial och därför inte längre numrerar våra linjer. Jag kan inte påstå att det är helt omöjligt att få en överblick, bara att det är väldigt, väldigt nära. Typiskt nog är vi ganska unika med den här inställningen, då de flesta andra förbund antingen har ordning eller jobbar på det.

"Men vi har ju numrerade linjer" säger någon. Helt rätt. Har för mig att det är 70 + 6 Flyinge-familjer. Och visst kan man sitta och klicka på blup.se, men det blir så mycket bökigare. Och på något vis blir det mindre inbjudande att upptäcka mönster i vår stobas. Jag menar att det är nog så viktigt. Det är tillräckligt svårt att skaffa sig en rudimentär överblick utan att behöva memorera namn.

Så. Nu var det sagt.

---

Lite lite inre monolog kring ett sto ur ett starkt möderne.

* Hingsten behöver ha längd i bålen på hingsten då de alltid blir så korta. Ryggarbetet måste vara mjukt och ordentligt genom.

* Halsen blir alltid bra, ansättning mot huvud likaså, de blir korrekta i benstället (fast ofta något inåttåad höger fram, men det är lätt fixat med raspen)

* Får alltid bra kraft bakifrån, rörelsen kommer sig av att de är lätta fram och sänker sig bak. Oftast åt det rakhasiga hållet så det vill jag inte ha på hingsten också.

* Stupande kors, eller en genetisk risk för det är diskvalificerande då det omöjliggör det rörelsemönster jag räknar med.

* Jag får en ordentligt bärig häst, men behöver mekanik från hingsten (mkt "vevande")

* Storlek behövs även om de alltid blir ungefär lika höga. Vill inte ta risken att de blir mindre.

* Hingsten kan vara hur tråkig som helst, stoet fixar utstrålningen.

* Ridbarhet, stoet fixar. Arbetsvillighet, stoet fixar. Hållbarhet, stoet fixar.
---

Det där är snabbvarianten ur skallen min. Det här blir då första och andra punkten. Sen ska jag "bara" hitta hingsten. Av erfarenhet vet jag på ett ungefär vilka hingstlinjer som är aktuella, men jag måste samtidigt försöka vara öppen för nya varianter. Kom ihåg att man bygger sig framåt.

När jag nu ger mig ut på hingstmarknaden gör jag det som en upplyst konsument. Det är inte en individ jag söker egentligen, utan en individ som har de egenskaper jag söker. Tänk tanken lite - det är inte samma sak.

Nu kan jag (och du) sitta och njuta åt att titta på alla potentiella fadersdjur och med lätthet skala bort den absoluta majoriteten. Man kan tom bara sitta och uppleva en fin häst, konstatera att det är en Lennart och sedan är det inte mer med det. När du hittar dina egenskaper i en individ slår man till. Helst perfekt blir det aldrig, men det ingår i A till B.

Tänk då om du har ett möderne som är tämligen tomt, ett svagt möderne. Det blir inte kul och så mycket svårare. Ironiskt nog ställer ett svagt möderne större krav på skicklighet hos avlaren.. Familjen blir liksom skör och oberäkneligt. Och det där sista ser jag som verkligt allvarligt. Ärligt talat, livet är på tok för kort för tomma stolinjer.

Det man vill ha så mycket det bara går av är förutsägbarhet. En gång till -

FÖRUTSÄGBARHET

Nu går det väl inte att missa? Ju mer jag "vet" om det jag håller på med ju bättre blir resultatet. Jag blir skickligare, om man så vill, har en enklare uppgift. Och det behövs för avel är fan så svårt. Och så oändligt roligt!