Vi har hört det till leda och kan resonemanget utantill. Det måste in mer fullblod i halvblodsaveln. De flesta av oss kan nog rabbla anledningarna i sömnen. Men har man stannat upp och funderat varför det är så svårt? Det är nog så viktigt.

 

Halvblod och fullblod är inte samma ras. (Hörde jag ett "å fan"?) Avelsmålen skiljer sig drastiskt, så det du får blir i praktiken en korsningsprodukt med förutsägbarhet i nästan fritt fall. Lägg därtill att det är inte många fullblod som fungerar som "inkorsare" över huvud och det hela blir ett gigantiskt experiment. Ett sådant man uppmanar andra att genomföra för rasens bästa.

 

Men det finns ett par saker som jag tror att de flesta inte tänker på. Exempelvis borde det bli allt svårare att få in xx-blodet i t ex SWB. Anledningen är att fullbloden givetvis avlas för att bli snabbare i  galopp. Därav följer att deras exteriör och ffa rörelsemönster följer med och blir allt mer anpassat till det, precis som det fungerar med alla avelsmål. Men man kan väl säga att det är precis det vi inte behöver till en schysst passage.

 

Jag läste en intervju med Jan Greve i KWPN medlemstidning för några år sedan. Han har en intressant tes. Den går i korthet ut på att halvblodet i praktiken är mitten på en "dragkamp" mellan fullblodet och kallblodet. Om man drar ut tankelinjen till fullo, så menar han alltså att om man inte kontinuerligt tillsätter xx så står man till sist med någon typ av hyfsat begåvad ardenner (Darco? - f'låt, gick inte att motstå)

    Om han har helt rätt kan väl vara en öppen fråga, men det blir ändå kristallklart hur viktiga dessa inkorsningar är.

 

Olika förbund tacklar det här olika. En av mina favoriter är DWB som låter de xx-korsningar bedömas i en klass för sig. Det tycker jag är fair då det finns ett antal bekymmer. Det värsta är att korsningshästen oftast är sämre än sina respektive föräldrar i första generation. Får man på en hingst (=> vallack) så står den sig sämre i konkurrensen om köparna. Är det dressyr man försökt sig på blir fälttävlan inte heller något realistiskt alternativ att hoppas på. 

 

Det man behöver är xx som levererar i första generation, typ Ladykiller xx eller Laurie's Crusador xx och dem hittar man inte ofta. Och det avelstekniska tålamodet är inte stort. Det är en finansiell fråga. Jag skulle säga att det tar iaf 2-3 generationer att konsolidera de här två raserna till den förutsägbarhet man vill ha som uppfödare. Ytterst få kan unna sig ett tålamod av den kalibern.

 

Historiskt har vi i Sverige valt att förädla med trakhener-blod där inkorsningen med xx och även ox, redan är gjord. Numer gör vi som andra avelsförbund och jagar med ljus och lykta efter fungerande xx-hingstar. En sak jag fungerat kring, men givetvis inte kan leda i bevis, är om vår historia med trakhener-förädling, gör det extra svårt för oss att få in xx. En tanke bara.

 

Vore det inte en idé för SWB att börja "skämma bort" de xx-hästar (och x!) som passar för avel. Lite symboliska rabatter och egna bedömningsgrunder som exempel. Lite TLC on ni förstår hur jag menar. De kommer sannolikt inte att vara lika bra som sina föräldrar i 1a generation och det måste vi komma ihåg. Men vi behöver dem och det är viktigare.

 

Det hade varit skitkul att komma med lösningen på dessa problem så här i slutet, men jag har den inte. Däremot tror jag att man aldrig någonsin löser ett problem utan att fundera ordentligt på varför det existerar.