Funderingar kring exteriör, del 1

Funderingar kring exteriör, del 1

 
Det är inte lite nördpoäng på det här, men jag tror att jag delar det med rätt många egentligen. Om man är ärlig alltså. 
  
Det hela är egentligen ganska enkelt och fundamentalt - Varför ser hästen / hunden / marsvinet / valfritt ut som det gör? Svaret är att det, i alla fall från början, har haft en funktion. Att vi människor sedan satt våra avelstekniska klor i arten är en helt annan sak. Men låt oss oss i alla fall enas om att djuret från början haft en funktion, en given plats med ett syfte. Det kan vara allt från att vinna Grand National till att vara ett älskat husdjur som låter sig kånkas mil efter mil av ett förälskat barn. Här tillkommer som, ni märker, en sak, nämligen - Alltså hur dom är och kan tänkas användas.
 
Jag är barnsligt förtjust i att titta på hur djur rör sig och ser ut. Det första resulterar generellt i det andra, dvs rörelsemönstret är näst intill helt ett resultat av exteriören. Tillkommer gör muskler, träning och mänsklig inblandning, exempelvis ryttare. 
 
Om man tittar på olika hundraser ser man snart att de inte bara ser olika ut, utan också rör sig olika. Även här är det det första som ger det andra, dvs exteriör --> rörelser. Då är det, ärligt talat, näst intill löjligt intressant att veta vad djuret var avsett till från början. Här krävs det väl ett notat, att jag vet att många raser är ordentligt sönderavlade. Men det förändrar inte det faktum att de rör sig olika, och det kan omöjligt vara en genomgående olyckshändelse.
 
Hopphästar rör sig nästan alltid annorlunda än dressyrhästar. Det är fullkomligt självklart, eller? Varför försöker vi då att klämma in dem i samma rasmål? Många hopphästar travar så uselt att man nästan vill gråta, och hoppning med dressyrhäst kan ibland kräva nerver av stål och en verkligt bra försäkring. 
 
Är ovan sagda ett problem? Nä, inte i min bok. Hopphästar behöver inte trava fantastiskt och dressyrhästar kan ju få slippa hoppa över sin förmåga ( som faktiskt kan få vara ganska låg ). De är framtagna med olika mål och syfte och tycker jag att det är fullt rimligt att de har styrkor och svagheter i enlighet med det. Totilas behöver inte hoppa GP och For Pleasure kan få hålla travandet till ett minimum. Är inte det rätt rimligt? 
 
Därmed är vi tillbaka till det där med syfte. Det man vill ha djuret till styr hur det ser ut - Enkelt eller hur? Jag tvivlar på att världens uppfödare av travare och fjordhästar gråter blod för att deras avelsmaterial inte ser ut som halvblod. Är det inte tvärt om egentligen? Att se t ex en häst göra den är bra på är en fantastiskt upplevelse, om inget annat för djuret i fråga. Andra försök till nyttjande kan lätt bli fel för alla inblandade.
 
Så varför inte acceptera olikheterna? Det måste tillåtas vara så när man har olika avelsmål. Njut av alla pampiga frieserhästat, modiga travare och galoppörer, nästan tyngdlösa hopphästar och alla ponnyer som tolererar våra barn. Låt dem bara vara det de är. Det är inte så svårt.                   
 
 
 
 
För övrigt anser jag att stofamiljerna ska numreras.